Pauline Fransson








När du inte längre är bärande

Äkta hussvamp (den gråtande) tycks bara kunna gro och växa under rätt omständigheter i ett hus som inte mår bra. Fukt, kalk, värme och svampsporer bildar tillsammans en svampkropp som kan gråta och dessutom sända sin sorg vidare genom svamptrådar som följer husets konstruktionunder golv och i väggar. Kroppen gråter och äter tills bärigheten i trät den förtär inte längre kan hålla uppe sig själv. 
När jag lägger örat mot golvet kan jag höra hur den sakta växer och hur sorgen vandrar vidare in till nästa rum.

Dry rot fungus seems to only be able to grow under just the right conditions, namely in a house that´s not feeling well. Moisture, lime, heat and fungal spores together create the fungi body that not only can cry, but also transmit its sorrowthrough strands across the structure of the house. It cries and eats away until the weariness of the wood it consumes no longer can support itself. When I put my ear against the floor I can hear how it slowly reaches out and how its sorrow carriesover into the next room.
 
Pauline Fransson

Född 1990 och studerar just nu tredje året på målarskolan på Kungliga Danska Konstakademin. Är även verksam i Ateljéhus Pukeberg i Sverige. Arbetar huvudsakligen med måleri och är intresserad av autoimmuna sjukdomar, vad som är friskt och sjukt, yta och struktur och hur måleriet kan spegla detta. För mer information besök gärna www.paulinefransson.se

Born in 1990, is currently studying at the painting school at the Royal Danish academy of art. Is also based in Ateljéhus Pukeberg in Sweden. I´m working with mainly painting and tries to examine what is healthy and what is unhealthy, whatsvisible and what is not visible. At the moment I´m workingwith subjects as autoimmune diseases, skin, wood, and dry rot fungus.
For more information please visit www.paulinefransson.se